identitet

...




jag gick in i rummet där jag suttit sedan länge och
slog mig ned bredvid den man som är jag.
jag var inte särskilt försiktig men desto mer bestämd
- kanske var det det som lugnade honom.
jag behövde inte se på honom för att förstå att han
var helt likgiltig för min närvaro, att hans ansikte var
alldeles stilla behövde jag inte förvissa mig om ty
det var ju mitt ansikte. vad tänkte han på där han
satt? jag vet inte för jag vet inte vad jag själv tänkte.




...