the evidence

...


closer, come closer. closer than my face is close to me. closer than my words are close to me inside my mouth. come closer, saliva love. come closer to the curves of my straight face. closer, come closer to the window, i address you. closer, come closer to me than i have ever been. come, come to me mountain and rest with me. come, come and make me come. closer still. closer in every syllable of this razor that i have mistaken for a rose. come, drift and drowse along the long roads. come closer. closer still. and go with me. go under the surface of time and space. come and make me come. come with me to see the scriptures ejaculate. see, see this. for the tunnel of my vision is a bridge that pass through solid rock. come, closer than your every thought have ever been to the core of your universe. come closer, closer than my face is close to me are your eyes but your eyes will never see beyond your eyes. come, come see my mountain and the softness of words for closer still i am.


...

adjö; färgerna - goodbye; colors

...


adjö; färgerna


glömma vem jag är. glömma vem jag är. även här. den förbannade tiden. adjö, färgerna. adjö, glömma vem jag är. och varför jag var, någonsin. hur skulle jag någonsin kunna glömma vem jag är och varför jag var. den förbannade tiden. adjö, färgerna. någonsin. någonsin glömma varför jag var. adjö, färgerna. adjö, att jag var lika vedervärdig som dem jag hatade. glömma vem jag var. adjö, färgerna. adjö, glömma. och sedan, sedan vad. adjö, färgerna. något mer. färgerna. den förbannade tiden, oupphörlig. adjö, rädslan och hatet. glömma vem jag var. den förbannade tiden, oupphörlig. de sista ihopskrapade färgerna. adjö, även här. tiden, den oupphörliga. den förbannade tiden, ingenstans adjö. adjö, färgerna. ingenstans. jag var lika vedervärdig som dem jag hatade. adjö, jag kan inte gå förbi tiden, den förbannade, den vedervärdiga. adjö, färgerna. färgerna förblir. adjö, glömma vem jag var. glömma vem jag är. adjö, färgerna. i all sin klarhet. adjö, den förbannade tiden. så oupphörligt vedervärdig. adjö, tiden. glömma vem jag var. adjö, adjö.


...


goodbye; colors


forget who i am. forget who i am. here too. the bloody time. goodbye, colors. goodbye, forget who i am. and why i was, ever. how could i ever forget who i was and why i was. the bloody time. goodbye, colors. ever. ever forget why i was. goodbye, colors. goodbye, that i was as despicable as those that i hated. forget who i was. goodbye, colors, goodbye, forget. and then. then what. goodbye, colors. anything else. colors. the bloody time, incessant. goodbye, fear and hate. forget who i was. the bloody time, incessant. the last colors, scraped up, goodbye. here too. time, the incessant. the bloody time, nowhere goodbye. goodbye, colors. nowhere. i was as despicable as those that i hated. goodbye, i can not go past it, the bloody despicable time. goodbye, colors. in all its clarity. goodbye, the bloody time. so incessantly despicable. goodbye, time. forget who i was. goodbye, goodbye.


...

att vara annorlunda

...


vad skulle jag skriva om jag var tvungen det vet jag inte men jag måste hitta på något det gäller livet men jag har just inget liv eller det är det jag väntar på. punkt noll sex hon sa men jag hörde inte vad jag hittar på något. detaljer lösgör sig men de säger mig inget jag minns henne men jag minns henne inte det är vad som återstår i det taggtrådsinhägnade gömslet i det fortfarande okända som är hennes ord i min riktning om hon svarar vad skulle hon svara är hon överhuvudtaget så pass att jag kan beteckna henne såsom henne det kan jag inte jag minns inte henne jag minns mig själv och det jag tänkte att jag skulle ha sagt det jag kunde ha gjort jag kunde ha frågat om hon hade tid om en stund om fem minuter jag var tvungen jag var så var jag rädd eller bara så det kanske jag var jag borde ha bett om mer tid men jag var inte ensam jag var inte den enda som talade jag såg mig omkring och jag var i behov av stillhet och tystnad och ro jag var besviken över att än en gång ha misslyckats med att frambringa något som låg i paritet med mina förväntningar jag visste inte hur lång tid som gick alla tittade på mig och jag kunde inte glömma mina händer kunde inte glömma jag var tvungen att tänka hela tiden och det var otroligt energikrävande jag frågade inte jag borde ha sagt eller bett om ett ögonblick jag insåg senare hur dåliga mina svar hade varit hur mycket mina svar hade kunnat vara om jag hade kunnat tänka en stund inte hade behövt stå precis framför henne hon stog liksom i vägen i dörrhålet och ställde frågor jag ville inte verka dryg hon var ju trots allt publik en lyssnare ett möjligt fan man måste vårda sin publik men det tänkte jag ju inte på då det händer alltför ofta att jag ångrar att jag inte bad om ett annat sätt att svara på hennes frågor det är länge sedan nu men det försvinner inte mina minnen bleknar inte mina minnen är lika vaga som de alltid är de är mycket vaga det är några detaljer som fastnar som rullar runt instängda fastklistrade på insidan av medvetandet


...

in water

...


the wheels came off and the hotel was seriously damaged. it used to be a perfect place. easy to navigate. the staff doing what hotel staff is supposed to do. managing the hotel and tending to the guests. that sort of stuff. but then the wheels came off and the light went out and nothing happens when i ring the bell. i ring the bell i don't know how many times and nothing happens. is there a time loop. there's nobody i could ask. i stay in bed. take it easy. i need the rest. something will happen. it has to. it just has to. it's a good hotel. they're nice people. this is just a glitch. the staff will come through. somehow. they're good people. fixed me up with clean clothes and cigarettes that'll last a week, i'm sure, and lighters and matches, i just wish i could've gotten the wound stitched up a little better but i guess that's too much to ask. they're not equipped to perform such tasks. i should be lucky they didn't just kick me out the minute they saw the wound. but they didn't and that's the kind of place this is, i'm grateful as it is. i'll just ring the bell until and the hotel leaks i know not what it is but there is something happening up in the ceiling there are sounds and cracks and plaster is falling and there's something going in and out, in and out, what is it, it's and what's, that smell of, of what? burnt rubber, nauseating, i'm suddenly very tense, i can feel and it's too much i'm getting out of here and that's when it opens up, the wound opens up and there's the light stabbing at my eyes, i'm getting out of here and the thought opens its eyes and looks at me and then i know, then i really know, it's unavoidable, i'm trapped and there's nothing to do, i have to wait, now i have to wait, i have to wait a long time before i can think again, think an unpolluted thought. the distortion of images stops here



...

Alla Dagar Och Nätters Sång

...

Big Black was a group of three guys; Dave Riley on Bass; Santiago Durango on Guitar; Steve Albini on Guitar + Vocals; Roland was just Roland.
Here they are performing a song called Bad Penny. Enjoy!!! ! !!!



www.youtube.com/watch?v=vSivVYwKwZc



...

the hotel

...


i wake with a start. the stench is heavy. fingers coming back wet. oh, mine glory comes alive. i'm transient. see here. behold my sexual organ; this hidden insanity. i move and within me. a host of impossible masks laid to rest. cigarettes lit and left to burn in solitary majesty. i'm startled. my chest is so flat i could be taken for a boy any day, any day. i lean forward... no, i don't

the hotel is in the kitchen. behind the faucets. i go at it with an icepick. the tiles break. the wall breaks open. the pipes burst open and i'm sprayed with hot and cold water. i continue to work my way toward the hotel. i know it's in there. i close my eyes and feel elated, almost elevated. the pain is sudden and i open my eyes and there's blood all over but i can see the hotel now. i'm close. i'm so close nothing can stop me. i'm losing a lot of blood and it makes me feel half. when the hole is big enough for me to press through i toss the icepick to the floor and notices that the water is knee deep. i reach for some towels to use as a crude bandage. the pain is throbbing and i'm dizzy and it's snowing, no, it's not snowing. it's paint. i'm freezing. i can't see my luggage. did i bring it here or did i leave it at... i rip off the telephone cord to fasten the towel. the words i do is not the thinking and a voice from the past and i need a cigarette but the package is soaking wet i have to wait until i get to the hotel i think i've wet myself i can not say. i look around but the kitchen is so fogged up from the hot water that i can't see and i climb on top of the sink and stick my head and shoulders through the hole and it's really big enough i wish i knew where my luggage... but the cord gets stuck in something and... screaming... i turn around and there are the moon, it's only half and hands grab at me and helps me through, the doorman must have seen me, yes, it's the doorman. i'm safe. i'm going to i'm going i'm


...

area

...


sko skott sot ark ge i bli i och exakt torr årstid titulera mig så som k du kan vi kan jag hålla mig inte längre du kan inte hålla mif jag har an en an en an en har jag har har har jag fptrgrgrgrgr de kan och de kan och det kan de och tertiär får du får inte den som kan inte se se se se de som och du får och den som och du får och gör ett en ett en sår som klan klar som vatten djupts tadligt vatten kan som kan se se se se res bort tillö ett ett ett redan och tänd redan som är ör får du du får men du måste du måste som ett och du får men du måste börja där det slutar och gå tillbaka ett steg för att se var du kunde ha gått om du om dig är ett ljus som växer ut från inuti dina uppspärrade sinnen nedkastade från den bottenlösa känslan av att återkomma återkomma återkomma i ett iett iett glöm glöd grön tretton gör det gör det gör det men det är inte och kan inte vara helt det är inte helt, det är inne i det och det är det detär, samla upp det underifrån i dina händer i mina händer som årstiderna växlar ånyo och glöm mig göm mig är du mig det ömmaste så led mig in i din och lägg mig ner i det som lyser så starkt att det inte kan vara något annat än det största det som och är, och är, i mina och i mina öron ögon händer som skelar och mina fingrar och tar sig tillbaka genom det kalla ogästvänliga ljuset fram till det allra flstrata siom ordet som är ordet och det är det är det som är och det är fasaväckande fasaväckande som bänder upp mina tankar och bryter sönder meningen i varje av varje och ord och bokstav och glömmer eller gömmer jag måste sluta och gå in i det krympande huset mina axlar och elden som det och flimrande bokstäver och gå in i det skrikande huset och kom tillbaka lägrad av tystnaden som fanns inti det, i varje skrik en tystnad som täcker och bryter ner varje enskild beståndsdel och bygger upp något som är så så så, attt det det det attt det det och det är som är som ös r rdere eösregn asdredsres redan och det asr är det är det d ärdet som dom tar bokstäverna kastar fram genom huvudet och är före mina fingrar hinner inte rök och jag måste ta mig fram till det som är före mig för att kunna stoppa väggen som faller över mig i varje ögonblick en kastade sig framför tiden och krossades i och det var det enda som det var det enda som var möjligt det var och det var det omöjliga som bars fram och lades ned framför mig och var vad jag var tvungen att och jag gick tillbaka upp på den öde vägen och kastade mig ut ur mig själv det var vad jag drömde och det var det jag skrev det är arton år sedan, jag skrev det är arton år sedan, det var därifrån jag kom, och hur det stannar där framför dig den du var som var jag som jag inte kunde vara utan att att att

den svarta pennan gåsfjädrarna i filten under kudden och det mjuka som närmade sig för varje gång jag slog upp blicken och hur jag stängde ut det ifrån mig själv och det var själv var inte själv det var vad som var det det som kunde vara och det var det jag jag fick - som inte kunde mer än så, och brast inom mig, jag höll det ifrån mig det var mina fingrar som skrev men det var inte mina fingrar det var vad som var och det splittrades i fler och fler delar utan att jag kunde göra något åt det, jag måste gå tillbaka till det öppna och tala till det, försöka få det att förstpår att det inte kunde, att det kunde det fick inte vara och det var fingar och fingrade på mig och försökte och det skakade och jag skakade och det det skakade, lossnade och föll från marken


...