deras historia

...


öknens läppar stelnade i ordets skri; av
metall och ord utropade. trappor som parar sig i stegrande
fantasier skrider fram, skalas fram ur rök och moln
av tid utan tid
- en ängel klättrade fram ur natten och bet sig fast,
vecklade ut ett jordklot, ett lexikon för
mina tänder, könets pelare; en soldat av lera -
siffror och sädesfält i vinden tappas upp i ögonblick, ögon stryker sig
mot varandra, och öppnar sig och tårarna,
vidderna fäller sina blad slänger av sig kläderna, i svalkan en
mun ord av luft, ord ur luften en vitnad ödeläggelse ett tidlöst
ögonblick, och språkets blödande mun ett landskap ett mynt,
övergivandets natur


ordets läppar fuktiga som passionens tårar, och jordskredets ärr
som särat sig för att omsluta, och vägarna ropar mina steg
gömmer sig; min längtan är en bild av tid avklädd
bilden av tid, min blick biter sig fast den
obeskrivliga dagen irrar, könet en skål av lera och dess ord siffror gyttja, vind som
tappats ur vinden, och orden stryker sig emot varandra
och öppnar sig, min gråt fäller sina blad och i svalkan en mun ord av luft, ord
ur luften och en ödeläggelse, ett ögonblick av tid, blicken en
blödande frukt, landskapen parar sig och föds fram


...

photos

...

photos mapping the bruising
of my silence, my words and
my urges. photos reconsile
the gap between past and
future. photos I am and will
be, I shall be with the
wounds. photos on fire off
the pages of a closed book.

photos he is she in a broken
house, in a severed city, in
a void. photos he is she and
looks only at the ground
exchanging bruises. photos
he is she in a cathedral of
half lies; but oblivious to it.
photos he is she and goes
further into the tunnel of
hot white light.

...

Något om skrivandet.

...


Som författare/människa/maskin har jag det inte så jävla kul. Jag avskyr barer m.m. och jag ekiperar mig huvudsakligen med upphittade kläder och syns lyckligtvis inte på några löpsedlar och, tack och lov, inte i tv - men förnedrad undgår jag icke att bli.

Tänk den dag då man var ung. Jag funderade aldrig på att be någon om lov att skriva; Det borde jag kanske ha gjort. Någon personlighet att kavla ut på likbänken har jag inte. Självupptagen är jag och naturligtvis uppbär jag statlig lön även om den är blygsam. Min tid som debutant ligger nu långt bakom mig och förhoppningsvis helt glömd - större skräck har jag sällan upplevt.

Jag tycker inte att det jag skriver är särskilt viktigt ty jag har svårt att tro på det jag ändå lyckas krångla ur mig och fästa på papper. Jag skiter dock inte i poesin men tycker å andra sidan att den poesi jag ser idag bara är trist och till och med jävligt trist. Förlagen fortsätter att mangla fram snygga servetter medan de skitiga texterna i regel lämnas utan påseende.



Till mitt försvar vill jag framlägga att jag aldrig har gått någon skrivarkurs och att jag fortfarande har svårt att utan ansträngning definiera betydelsen av begrepp som verb, adjektiv och substantiv.

...

Ursprungligen författat den 24 september 2004.

...