Konst och Kommunikation

...

Det kom till mig alldeles nyss när jag satt på toaletten och läste en text om Jämställdheten inom konstvärlden (eller bristen på densamma) av Ulrika Stahre. I texten nämndes incidenten med konstnären som spelade psykiskt sjuk och blev intagen. Frågan huruvida samma debatt hade uppstått om konstnären varit man ställdes i slutet och lämnades obesvarad.

När incidenten blev känd i media lades allt intresse på huruvida det var konst eller inte vilket tyvärr är den nivå som medierna tycks befinna sig på. Vad som skulle ha varit en intressant diskussion var vad syftet med verket var. Vad ville konstnären att verket skulle kommunicera till publiken? Nå, när verket var klart och väl hade förevisats allmänheten kom ju också svaret på den frågan även om man fortfarande tuggade vidare på de mer imbecilla frågorna som t.ex. om konsten var bra eller dålig; eller om kriminella våldshandlingar kan vara konst.

Det som kom till mig där på toaletten var svaret på vad Konst egentligen är; Kommunikation.

Under flera års tid stannade jag till vid ett verk av Ulrik Samuelsson som finns i den permanenta delen i Norrköpings Konstmuseum. På ett par träbockar ligger en uppochnedvänd svart träeka (förmodligen avsedd för insjöbruk) och på väggen intill hänger en massa grönaktiga handskar som någon slags bonad. Länge kommunicerade verket endast irritation till mig, jag tänkte ofta
-"Vad fan ska det här vara bra för?"
Som jag är nyfiken av mig hukade jag mig ner för att se hur ekan såg ut inuti och upptäckte då att det fanns exakta anvisningar till hur långt ifrån väggen som akterspegeln skulle befinna sig och då jag kunde se att ekan stog fel påtalade jag detta för personalen.

Hur det nu var så kom jag förbi det där verket (jag har för mig att det heter Nature Morte) och plötsligt övermannades jag av associationer och i ett slag förändrades allt; En dialog hade uppstått mellan mig och konstverket. Och i den stunden var det jag som skapade konstverket; Det var jag som var konstnären.

...

The Virtual Apartment.

...



The virtual apartment have many kitchens. Its windows open to the whole world. I am a kitchen person. For me it's my office.

I am a very reluctant traveler.

All my life I have relied upon what others have told me to do. It, in lack of better words, was the way I was brought up. One thing that I learned was how important it is to have secrets. Our house sat just beside a small mountain. I hid away an old bag in a crevice where nobody would or could go. There I kept some old clothes that I'd picked from various garbage dumps. I would go to my bag after school and change clothes and then I would roam around not having to mind my getting dirty. When i went to vocational school in town this bag of clothes and the freedom it meant was often what kept me going. I had something to look forward to.

That crevice is still there but the bag is long gone. I kept using it when I'd finished the two years of vocational school. I don't know for how long, though. I moved away at age 22 but I don't think I was still doing it then.

...

There is a strong danger of emotional insensitivity. You may enjoy playing jokes on others that actually hurt their feelings, even though you don't mean to.

...

Body of a Dead man outside the kitchen window. Body of a Dead old lady in the river was caught up by some timber. Had been gone for three weeks without a soul knowing where she was. They had dragged the river without finding her; I found her.

...

Let's try a game... I'll give a silly answer and the next person gives a silly question and then states something else, and so on. Answer # 1; I'm a Wangdoodle!!!

...

Bring some rain and sing in it.



...

The Internet

...


the absoluteness in this meaningless search,
for this unseen, this voiceless,
this, this,
or escape from,
this unkempt
serenity

so astute
so severely
the disconnected
the temporal lobe
a lone lie near
a neat necessity
a tremor
the actual
the fine
or excellent
escape from
the stars, the stars in my ass
i can not hold them still
they leak
i am secular
i am the other god
the one true
and remote
and possible
and totally still for it is not me who fall, it is the world
the last chapter
and i wrote
the ink
world pencil, penitentiary, world open yourself, reveal yourself
the unthinkable,
blatant misery vehicle dead on the road
indestructible values,
tremor,
the ink and
the pencil androgynous, violating the,
mobile phones, russian vodka,
telemarketing the ink of invisibility crimes, waiting for, treading the sky,
for it is not me who fall, it is the world
and the internet looks back at me,
and i am terrified,
i am terrified,
terrified,
and a tear losens itself from, and just sit there,
opening and closing, shiny
it is the world that breaks, and not me
the ignorance
so feverishly delicate
and dark, and highly fluid and yet not at all
but irreplaceable,
like interior tenderness, furry
feardrops forming,
it was fun, now it is not, useless people, useless world, useless
useless people, useless ink, color, pencil, paper, reader
for it is not me who fall, it is you
mark this passage,
the tremors multiply, form life of its own, dawn is about
have a drink of lies,
share your secret migraine visions,
i am there, call me
break me in two,
heed the solitude pencil before it writes you off
down with and down without, screech
another tear form
the tree yawns, have seen it all
delicate, the mud of dreams swallowed, and it was red
extricate the drum beat from the honey
tastes good, yes
feardrops form on the windows, no
in the unwritten tunnel is unwritten stories, yes
captivated für elise, yes
hair trigger the anus gun, all is possible
the precursor to no, so terribly silent that i can hear it,
hot on my trail is the pencil holder, green ink
tremor witness protagonist, perhaps
sleep, tumor television
in the end, poetry will prevail
tastes good,
and yes, the world fall, useless like all of you, useless
food, extricate yourself from the page
my phone rings, do i answer
fetid conspiracy, take your pick
sleep, wake up
the temperature drops, keep your fantasy to yourself
pain, i wave good bye over and over and over
but it is futile, yes
the tremor remain, yes
useless yes and useless no
i wave good bye over and over and over
the armless chair just laughs,
your phone rings, do you answer your phone
it is not me who fall, it is everything else
let the door fit just once, please
i can not describe the needs i harbour, no end in the pencil
save what can be saved, yes


...

Wilseyville - Pt. 1.

...


Wilseyville. That's a name that pops up in my mind from time to time. It's a town in California and the name are linked to Leonard Lake and Charles Ng. I can't explain why it pops up but it does.

Lake and Ng kidnapped a lot of people and kept them as slaves. They captured a few of their rape/torture/murders on video tape. They killed about 20 people; men, women and children. Lake kept a detailed journal of his thoughts and fantasies regarding murder. In connection to an incident where Ng had shop-lifted, Lake was taken into custody but committed suicide while Ng fled to Canada. The police thought it was strange that someone would commit suicide over such a misdemeanor charge as shop-lifting. Then the whole sordid tale of their murderous doings was unfolded. It took a long time to get Ng back from Canada to face charges in crimes that carried the death sentence. That's what I can remember.

Wilseyville, Wilseyville, Wilseyville, TBC.


...

the evidence

...


closer, come closer. closer than my face is close to me. closer than my words are close to me inside my mouth. come closer, saliva love. come closer to the curves of my straight face. closer, come closer to the window, i address you. closer, come closer to me than i have ever been. come, come to me mountain and rest with me. come, come and make me come. closer still. closer in every syllable of this razor that i have mistaken for a rose. come, drift and drowse along the long roads. come closer. closer still. and go with me. go under the surface of time and space. come and make me come. come with me to see the scriptures ejaculate. see, see this. for the tunnel of my vision is a bridge that pass through solid rock. come, closer than your every thought have ever been to the core of your universe. come closer, closer than my face is close to me are your eyes but your eyes will never see beyond your eyes. come, come see my mountain and the softness of words for closer still i am.


...

adjö; färgerna - goodbye; colors

...


adjö; färgerna


glömma vem jag är. glömma vem jag är. även här. den förbannade tiden. adjö, färgerna. adjö, glömma vem jag är. och varför jag var, någonsin. hur skulle jag någonsin kunna glömma vem jag är och varför jag var. den förbannade tiden. adjö, färgerna. någonsin. någonsin glömma varför jag var. adjö, färgerna. adjö, att jag var lika vedervärdig som dem jag hatade. glömma vem jag var. adjö, färgerna. adjö, glömma. och sedan, sedan vad. adjö, färgerna. något mer. färgerna. den förbannade tiden, oupphörlig. adjö, rädslan och hatet. glömma vem jag var. den förbannade tiden, oupphörlig. de sista ihopskrapade färgerna. adjö, även här. tiden, den oupphörliga. den förbannade tiden, ingenstans adjö. adjö, färgerna. ingenstans. jag var lika vedervärdig som dem jag hatade. adjö, jag kan inte gå förbi tiden, den förbannade, den vedervärdiga. adjö, färgerna. färgerna förblir. adjö, glömma vem jag var. glömma vem jag är. adjö, färgerna. i all sin klarhet. adjö, den förbannade tiden. så oupphörligt vedervärdig. adjö, tiden. glömma vem jag var. adjö, adjö.


...


goodbye; colors


forget who i am. forget who i am. here too. the bloody time. goodbye, colors. goodbye, forget who i am. and why i was, ever. how could i ever forget who i was and why i was. the bloody time. goodbye, colors. ever. ever forget why i was. goodbye, colors. goodbye, that i was as despicable as those that i hated. forget who i was. goodbye, colors, goodbye, forget. and then. then what. goodbye, colors. anything else. colors. the bloody time, incessant. goodbye, fear and hate. forget who i was. the bloody time, incessant. the last colors, scraped up, goodbye. here too. time, the incessant. the bloody time, nowhere goodbye. goodbye, colors. nowhere. i was as despicable as those that i hated. goodbye, i can not go past it, the bloody despicable time. goodbye, colors. in all its clarity. goodbye, the bloody time. so incessantly despicable. goodbye, time. forget who i was. goodbye, goodbye.


...

att vara annorlunda

...


vad skulle jag skriva om jag var tvungen det vet jag inte men jag måste hitta på något det gäller livet men jag har just inget liv eller det är det jag väntar på. punkt noll sex hon sa men jag hörde inte vad jag hittar på något. detaljer lösgör sig men de säger mig inget jag minns henne men jag minns henne inte det är vad som återstår i det taggtrådsinhägnade gömslet i det fortfarande okända som är hennes ord i min riktning om hon svarar vad skulle hon svara är hon överhuvudtaget så pass att jag kan beteckna henne såsom henne det kan jag inte jag minns inte henne jag minns mig själv och det jag tänkte att jag skulle ha sagt det jag kunde ha gjort jag kunde ha frågat om hon hade tid om en stund om fem minuter jag var tvungen jag var så var jag rädd eller bara så det kanske jag var jag borde ha bett om mer tid men jag var inte ensam jag var inte den enda som talade jag såg mig omkring och jag var i behov av stillhet och tystnad och ro jag var besviken över att än en gång ha misslyckats med att frambringa något som låg i paritet med mina förväntningar jag visste inte hur lång tid som gick alla tittade på mig och jag kunde inte glömma mina händer kunde inte glömma jag var tvungen att tänka hela tiden och det var otroligt energikrävande jag frågade inte jag borde ha sagt eller bett om ett ögonblick jag insåg senare hur dåliga mina svar hade varit hur mycket mina svar hade kunnat vara om jag hade kunnat tänka en stund inte hade behövt stå precis framför henne hon stog liksom i vägen i dörrhålet och ställde frågor jag ville inte verka dryg hon var ju trots allt publik en lyssnare ett möjligt fan man måste vårda sin publik men det tänkte jag ju inte på då det händer alltför ofta att jag ångrar att jag inte bad om ett annat sätt att svara på hennes frågor det är länge sedan nu men det försvinner inte mina minnen bleknar inte mina minnen är lika vaga som de alltid är de är mycket vaga det är några detaljer som fastnar som rullar runt instängda fastklistrade på insidan av medvetandet


...