namnen... 2

..


nu bär endast döden hennes skapande händers avtryck,
floden i hennes blick, stormen i hennes
blod, vattnet som stelnade,
stränderna som vägrade att möta henne vid horisonten - allt är avlägset

skeppet som bar henne genom graviditetens inferno, de
som lämnade henne utan att återvända annat än i gåtfulla metaforer i oskrivna böcker, de
som stannade kvar utan att stanna kvar,
illusionerna som deflorerades och trängde in som syror i medvetandet,
och plånade ut världen,
dimskulpturerna som genomsyrade hennes berättelser, de deformerade dragen
bakom maskerna, det annanlkande vansinnet

nedkämpad tvingar hon sig att bli enbart kropp,
och att flyta ut,
ordets betydelse är inte längre gripbart, han kommer inte att kunna röra vidröra henne, hon
föreställer inte längre sig själv, ur avsaknaden av hennes anletsdrag
rinner färgerna bort, de når honom inte - han är bara ett sår som utvidgas...

hon är kvar endast i sig själv, och bilderna
väller fram ur henne då hon reser sig ur sitt fängelse och går in i mannen, in där tid inte är
en vätska,
av åtrå torterade ut ur tiden, ut ur intet

dit deras tungor sökte sig har natten trängt fram,
ensam inuti de förslutna rummen minns hon fotstegen i gruset på gården, de avvaktande men
ändå snabba förberedelserna i rummet bredvid,
dörrar som öppnades, andhämtningen i dunklet innan den var inpå henne, smekande som ett verktyg
in i henne,
tystnaden inuti henne och hur den stegrade sig, tomhet och eld, och törsten efter en
outsinlig törst

ansiktslös i mörkret, omförvandlad till ett känselspröt av minnesbilder,
den systematiska skändningen av såret att vara ett oönskat barn, utplåningen av fotografiet -
hennes identitet och enda möjliga flykt


..