namnen 4 ...

...


jag dog för att kunna berätta min historia,
irrade omkring i namnen - min oföränderlighet... mitt hemland - namnen...

där jag satte ned mina fötter var min identitet... som om jag vore
en mänsklighet lät jag mig förintas, bli till aska
att föras bort med vinden, för att
kunna omkretsa dig

blicken skulle vara min pensel när jag ur minnet tecknade dig,
du lever, säger du... men vem lever du; är inte ditt liv bara ett slags döende - ett utdraget avsked...

som irrar i min kropp, min grav, min död, min identitetslöshet,
som oupphörligt reser sig upp inom mig för att gå sin väg,
som söker fullbordan, som vill sin överlevnad, som vill lära sig vägen till
varje avstavning av det gemensamma lidandet, som
vägrar att uppge platsen för sin födelse...

som lägger sig ner i saknaden efter en säker död, som vill återfå bilden av sig själv, inte
vill stanna kvar i den stympade miljö som återstår
men som inte längre kan minnas vad som var verklighet och spegling,
skingrad i människor, ofullständigheter...