den lyckliga filmen

...


den lyckliga filmen;
att resa sig ur det skälvande jaget och låta jorden gå mina steg,
till cirkeln i rött,
från blickens mortel in genom dagen,
in i penselns långsamma piruett,
där tiden byter färg,
och namnet ännu är obestämt,
varmt av osäkerheten,
av att åter kunna se långt bortom horisonten

den lyckliga filmen;
att veckla ut sig och bli en ny värld,
till blått,
från handens fängelse ut genom dagen,
in i virveln av viktlös tid,
där identitetens nyckel ömsar skinn,
och metallen darrar,
värmd av atomernas dans,
och av att åter kunna se bortom nuets väggar

den lyckliga filmen;
att knåda fram liv i den söndersmekta fågeln,
till gulnandets skimmer,
från tunnlarnas mörker till extasens eldslågor,
in i den innersta drömmen,
där allt flyter samman,
och jaget är ögonblickligt i sin närvaro,
värmt av lugnets kaotiska sång,
om att nuet har öppnat sina ögon och sett dig


...

gå!

...


gå!
minera drömmen!
stig ned från din bädd.
klä dig. gå in i staden och skingra gatorna, tiden och den förkrympta insikten.
häda det tillåtna och förstå broarnas förtvivlan.
res en mur som inte stänger ute.
en mur som törs se en människa som fräts sönder i stelnandets delirium.
som sträcker ut sina händer och erbjuder en nyckel som
kan spränga sönder och befria rummet; denna förblindande sjukdom.
släng av dig elden!
låt den tala askans språk ännu en tid.
dina ögon är på väg hem!
skär dig loss från människor som aldrig kunnat se att arvets vatten saknar bärkraft.
minera drömmen!
gå!


...

27 februari 2002

...

deras historia

...


öknens läppar stelnade i ordets skri; av
metall och ord utropade. trappor som parar sig i stegrande
fantasier skrider fram, skalas fram ur rök och moln
av tid utan tid
- en ängel klättrade fram ur natten och bet sig fast,
vecklade ut ett jordklot, ett lexikon för
mina tänder, könets pelare; en soldat av lera -
siffror och sädesfält i vinden tappas upp i ögonblick, ögon stryker sig
mot varandra, och öppnar sig och tårarna,
vidderna fäller sina blad slänger av sig kläderna, i svalkan en
mun ord av luft, ord ur luften en vitnad ödeläggelse ett tidlöst
ögonblick, och språkets blödande mun ett landskap ett mynt,
övergivandets natur


ordets läppar fuktiga som passionens tårar, och jordskredets ärr
som särat sig för att omsluta, och vägarna ropar mina steg
gömmer sig; min längtan är en bild av tid avklädd
bilden av tid, min blick biter sig fast den
obeskrivliga dagen irrar, könet en skål av lera och dess ord siffror gyttja, vind som
tappats ur vinden, och orden stryker sig emot varandra
och öppnar sig, min gråt fäller sina blad och i svalkan en mun ord av luft, ord
ur luften och en ödeläggelse, ett ögonblick av tid, blicken en
blödande frukt, landskapen parar sig och föds fram


...