...
den lyckliga filmen;
att resa sig ur det skälvande jaget och låta jorden gå mina steg,
till cirkeln i rött,
från blickens mortel in genom dagen,
in i penselns långsamma piruett,
där tiden byter färg,
och namnet ännu är obestämt,
varmt av osäkerheten,
av att åter kunna se långt bortom horisonten
den lyckliga filmen;
att veckla ut sig och bli en ny värld,
till blått,
från handens fängelse ut genom dagen,
in i virveln av viktlös tid,
där identitetens nyckel ömsar skinn,
och metallen darrar,
värmd av atomernas dans,
och av att åter kunna se bortom nuets väggar
den lyckliga filmen;
att knåda fram liv i den söndersmekta fågeln,
till gulnandets skimmer,
från tunnlarnas mörker till extasens eldslågor,
in i den innersta drömmen,
där allt flyter samman,
och jaget är ögonblickligt i sin närvaro,
värmt av lugnets kaotiska sång,
om att nuet har öppnat sina ögon och sett dig
...
söndag 17 oktober 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar