sömnmonstret

som tidigare kvällar var jag naturligtvis trött och jag var därför övertygad om att jag skulle kunna somna i tid för att fylla behovet av oavbruten sömn inom dygnets första halva. i helvete heller. jag bara låg och var klar i huvudet medan kroppen var seg. tände ljuset och blev genast för trött för att ens läsa; monday mourning av kathy reichs. det blev att stiga upp efter klockan tre och böja till en degvisp så att den kunde användas till att vispa grädde med till sachertårtan som i sig visade sig vara något av ett nerköp när det gällde chokladöverdraget.

eftersom jag tidigare under kvällen upptäckt att jag var i total avsaknad av strösocker och därför tvingades söka mig till grannarna för att få tag i lite är det på sin plats att återknyta till händelserna vid nyåret. jag har redan berört orsaken till att jag kom att avhålla mig från någon närmare fraternisering med grannarna på mellanvåningen och då jag tidigare angett att orsaken till detta var deras ålder måste jag nu medge att så faktiskt inte var fallet; deras ålder var ingen egentlig orsak till att jag inte tordes beblanda mig med dem. det som istället var en bärande orsak var att jag inte tycktes känna igen en enda av dem. främmande människor är för mig skrämmande och ju fler de är desto nervösare blir jag. det faller sig inte naturligt för mig att hals över huvud ge mig in bland okända människor och inleda något slags intellektuellt utbyte med dem även om det faktiskt vore givande. hindret är för stort. är det fest så föredrar jag att komma tidigt och så att säga vara något av en möbel redan från början.

men tårtan var det ju. och sömnen som inte kom till skott som den skulle. jag tog en tablett imovane till, trots att jag inte borde det. det fåtal jag har förbjuder varje form av slentrianmässigt brukande av denna resurs. nåväl, sömnen infann sig sedermera och vid cirka ett på dagen ringde väckarklockan men det är osäkert vad som sedan hände; förmodligen steg jag upp och försökte förbli i det läget ett tag innan jag återvände till sängen och ställde fram uret till klockan fyra och sedan sjönk tillbaka ned i sömnen och sov tills väckarklockan åter ringde. ja, så borde det ha gått till. emellertid stängde jag helt enkelt bara av klockan och fortsatte att dröna till strax före klockan sex på kvällen, merde! merde! merde!

vad hände sedan? tv! korsord! kaffe!