Influensa, del två; slutet...

När jag vaknade idag på förmiddagen och såg vad klockan var kändes allt mycket bättre. Jag hade nämligen sovit som en säck minst tio timmar i streck. Den svarta t-shirten satt visserligen som klistrad till huden, dyngsur av svett. Jag låg kvar och gottade mig lite men fann det för gott att ta mig ner från loftet när katten gjorde sina vanliga framstötar. Jag var vig igen och allt grus och småskräp som tidigare legat i drivor i ledkotor och muskelknippen var som alldeles försvunnet och borta. Jag var nästan glad.