...
En gång hade jag en mustasch. Den satt i mitt ansikte, precis mellan munnen och näsan. Jag fick komplimanger gällande dess ändar. Jag hade problem med den eftersom jag ofta svedde den när jag tände min cigarett och min ständigt snorande näsa gjorde den kladdig.
En dag rakade jag av den. Det var i april 2005 och jag skulle vara med i en performancefestival i Norrköping. Jag skulle hålla till på Konstmuseet och mustaschen var i vägen. Jag var 39 år. Jag lade mustaschen i en liten ask som tidigare innehållit cigarrer av märket Cohiba, Mini.
Under festivaldagarna bar jag omkring på den där asken och frågade folk om de ville se min mustasch och många var det som ville det. En kvinna i receptionen frågade om det verkligen var en riktig mustasch. Hon hade sett mig någon dag tidigare när mustaschen suttit fast i mig. Jag svarade att mustaschen naturligtvis var äkta vara.
Ni kanske undrar om den finns kvar, den där mustaschen. Jo, den finns kvar. Den ligger i samma lilla ask som den har legat i sedan den dag jag fann för gott att skilja den från mitt ansikte. Om ni vill se den så får ni höra av er. Det ska säkert gå att ordna på något sätt.
...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det var en stilig mustasch. Jag har både sett den pryda din överläpp och när den låg i den lilla asken. Jag skulle dock uppskatta en fotokopia på den när den ligger i asken. Jag har sedan några år förvarat skräp i en tändsticksask. Skräpet kommer ursprungligen från ett veck på ett par byxor jag bar under en upptäcksfärd som tilldrog sig i Händelö. Om jag finner asken kanske vi kan byta fotografier?
SvaraRadera