håret

...

Äntligen har jag klippt av mig håret. Håret som hade växt sedan den femte september i fjol höstas. Det var en snabb affär. Jag började klockan ett på natten och när håret var klippt, eller bortrakat, spolade jag upp varmt vatten i diskhon och tvättade huvudet med mjällschampo.

Jag hade en förhoppning om att saker och ting skulle kännas lättare efteråt men jag är osäker på om det har infriats. Måhända är jag en aning otålig, ty det är i skrivande stund blott en timme och några minuter sedan jag gjorde slag i saken; alltså som jag började klippa mig.

I regel brukar jag gå till badrummet och bada efter att ha klippt mig men så blev inte fallet den här gången och det är faktiskt en anomali. Och ni kanske undrar hur i helvete jag kan veta det. Jo, jag har fört noggrann statistik över hårklippning och badning sedan drygt tio år. All essentiell information om saken finns samlad i en liten skrivbok; årtal, månad, dag. Dessutom har jag sparat håret som jag klippt av mig sedan minst femton år; kanske till och med arton år. Jag är osäker. Jag vill inte förhäva mig.

Ni kanske tror att det måste ta en massa plats, det där håret menar jag. Men så är inte fallet.
-"Nej, jag glömmer inte bort att jag skriver det här. Jag fann mig enbart tvingad att byta skiva i cd-spelaren då den tidigare skivan slutat snurra. Nu är jag tillbaka."
Det känns plötsligt ganska trögt. Vad ska jag skriva nu? Finns det något mer att tillägga om håret och dess avklippande? Jag kan inte utesluta att det finns något mer men jag tror jag väljer att sluta här. Jo, det är det jag gör! Jag slutar här.


...