... given av en märkt kortlek?

.

.

och att inse sin position, sin nytta för samhället och dess komplicerade struktur av institutioner -

inse sin egen obetydliga roll i väven av mänskliga
relationer - tanken på att hugga in en kil någonstans och vad det skulle betyda; att det inte
skulle betyda någonting alls... bara i egentlig mening som att hugga ned ett träd

att befinna sig vid sidan om, inte bara bakom fasaden utan avlägsen, mycket, mycket
avlägsen dess yta - med given av en märkt kortlek i handen

det är en besynnerlig känsla hur människor stannar kvar inuti mig, i en dialog där jag prövar
dem i olika scenarier - som om de levde där helt avskilda från sina verkliga liv; det som jag varken
kan eller vill vidröra - eller vill jag det; vill jag vidröra deras liv...

känslan avdunstar nästan omedelbart; en minut, två minuter - vill jag att jag vill vidröra dem
eller vill jag att de ska vidröra mig...

.

.