...
Nyss tassade jag barfota ner till valvet där soptunnorna står. Den milda septembernatten var tyst när jag ställde upp locken på de två tunnorna och började bearbeta deras innehåll, flytta på påsar, lyssna på hur de lät för att försöka utröna deras innehåll, men inget var uppenbart.
Tunnorna var för välfyllda för att jag enkelt skulle kunna detektera det, eventuellt, intressanta innehållet. Till sist la jag på min egen soppåse överst och ordnade till den, fällde ner locken och tassade tomhänt hem igen. Jag borde ha tvättat händerna när jag kom in egen - men jag gjorde det ej.
Soptunnan är en förtrollande trädgård där allt som kan finnas också finns; för dem som letar skola finna - men det är av yttersta vikt att man respekterar de andar som befolkar denna värld, oftast av skuggor dold.
Den aktsamma hanteringen av de olika material som finns där är av kolossal vikt. Det handlar om att ge något - inte bara att ta med sig. Ty snart kommer tunnan att tömmas och innehållet anträda sin sista resa. Vi måste därför visa det vår respekt.
...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar