namnen 3 ...

...

kroppen öppnad - urtagen,
innehållet utstrött över sängen-stolen-bordet-golvet.

nedkrupen i mannen-älskaren-liket sover hon tryggt i vetskapen; hans skratt ska
aldrig överge henne, överge henne ska aldrig hans muskler-nerver-senor,
aldrig... för att söka en njutning som inte finns inuti hennes kropp

i tankens sköte, så mycken skönhet som aldrig kan frigöras,
och det vackraste - det som inte finns, som inte kan finnas...

i dansens virvel öppnar sig hennes tudelade kropp, ur själva hennes innersta väsen
kryper den anorektiske harlekinen fram
- med särade läppar, vansinnig andedräkt.

försiktigt lägger hon sig ner, gör sig redo
- som en vätska rinner han ur hennes medvetande
rör sig ut över golvet, söker sig fram emot henne, stannar upp - försvinner

i drömmen, långt inne i hjärtats labyrint, befinner han sig hos dig, öppnande din hud för att
skönja dina glödande kärnor,
darrningen - och hans hand, strax ovanför... det där mjuka, precis invid det där
som delar sig.

hettan som sänker sig över dem, tränger sig genom och genomsyrar dem,
hur törsten som höll dem isär nu förenar dem - hur de går upp
genom hettan in genom varandra...
blodet som sjunger om blod som sjunger - munnar som kysser en stad utan gränser, sötman i
huden, sältan och bitterhetens vätska,
floden som tar tag i dem och hur de följer med, vinden och regnet förintar dem...

tyngden som släpper, lättheten som återvänder och ljuset och ljuset och ljuset, tystnaden som
lossnar, orden som återvänder och ljuset och tiden som upphör,
livet som vänder sig om och ser in i mina ögon

mitt blod genomkorsade mig, jag befinner mig bortom det beskrivande -
en gång befann jag mig alldeles intill dig, sedd utan att
vara synlig. jag var rummet, fönstret.
du tänkte mig, glömde mig och glömskan bar mina anletsdrag.

tiden uttalade mitt namn, lärde sig det utantill... du kom närmare mig när du
avlägsnade dig, du grep om mig och jag höll om
dig som om det var du som höll om mig,
en mun - en närhet, som närde sig... som närde sig på...
varje ord som du inte sa var en sekund av mitt liv. jag var avståndet mellan vägen och steget,
tomrummet i din blick, rörelsen i ögonvrån,
en blick - en massgrav...


..

namnen... 2

..


nu bär endast döden hennes skapande händers avtryck,
floden i hennes blick, stormen i hennes
blod, vattnet som stelnade,
stränderna som vägrade att möta henne vid horisonten - allt är avlägset

skeppet som bar henne genom graviditetens inferno, de
som lämnade henne utan att återvända annat än i gåtfulla metaforer i oskrivna böcker, de
som stannade kvar utan att stanna kvar,
illusionerna som deflorerades och trängde in som syror i medvetandet,
och plånade ut världen,
dimskulpturerna som genomsyrade hennes berättelser, de deformerade dragen
bakom maskerna, det annanlkande vansinnet

nedkämpad tvingar hon sig att bli enbart kropp,
och att flyta ut,
ordets betydelse är inte längre gripbart, han kommer inte att kunna röra vidröra henne, hon
föreställer inte längre sig själv, ur avsaknaden av hennes anletsdrag
rinner färgerna bort, de når honom inte - han är bara ett sår som utvidgas...

hon är kvar endast i sig själv, och bilderna
väller fram ur henne då hon reser sig ur sitt fängelse och går in i mannen, in där tid inte är
en vätska,
av åtrå torterade ut ur tiden, ut ur intet

dit deras tungor sökte sig har natten trängt fram,
ensam inuti de förslutna rummen minns hon fotstegen i gruset på gården, de avvaktande men
ändå snabba förberedelserna i rummet bredvid,
dörrar som öppnades, andhämtningen i dunklet innan den var inpå henne, smekande som ett verktyg
in i henne,
tystnaden inuti henne och hur den stegrade sig, tomhet och eld, och törsten efter en
outsinlig törst

ansiktslös i mörkret, omförvandlad till ett känselspröt av minnesbilder,
den systematiska skändningen av såret att vara ett oönskat barn, utplåningen av fotografiet -
hennes identitet och enda möjliga flykt


..

namnen... 1

.

historien uppstår ur honom, där han låter blicken gå skapas världen åter, för att han ska kunna utplåna den så som han en gång utplånade sig själv... han går sin väg över de frusna oceanerna, bakom honom dras väderstrecken samman, förkolnas tiden, upphör nuet, framför honom tornar kvinnan i honom upp sig, inuti honom slits hans kropp sönder, dör döden, sluter sig hans käkar för gott om de ord han aldrig lärde sig att uttala...

som svett ur honom flödar hans kärlek till henne, hon, kvinnan som var atmosfären i hans värld, hennes namn döden, döden hennes ögon, elden hennes liv, hennes sköte hans mun, hans fängelse ett nät av kyssar...

barnets ögon, hur han bär dem tätt intill sig i sin flykt genom tiden, ur mörkret där svärdet genomborrades av hans kropp, där blodet omringade honom, där hans överarmar där tatuerarens nål en gång försvann, lämnar luften berörd, genomträngd av saknad och förgiftad av en omöjlig längtan efter en väg som kommer utan att gå...

endast i de tankar som ännu inte tänkts kan hans längtan ta gestalt,
arenans sågspånscirkel där hans barndom ligger kvar finns inte längre kvar annat än i
hans inre,
han befinner sig i periferin, få känner honom som något annat än det de ser när de
ser honom, en grånande man som dött utan att dö,
det var inte döden som tog honom till sig; det var tystnaden som övergav honom...

vid stranden av den stad som födde honom uppförde han en enkel boning, anlade en
eldstad och gjorde upp en eld,
i träden runt omkring hängde han upp sina klockor och vårdade dem så ömt att de
började att leva,
plötsligt hade de gått sin väg, tagit tiden med sig...

i skymningen förvandlas elden till en häst, som flyr runt runt medan han balanserar
på dess rygg, han ropar till mig obeskrivliga ord skinande av lycka och öser
kyssar över mig,
jag tror att han vet vem jag är, jag hoppas att han avgudar mig...

floder springer fram ur hennes bröst, ur hennes gester föds nätter och dagar och i hennes
ögon återfår jag min kropp, det är till henne som jag alltid ska återvända som
om det vore till mig,

i drömmen, där jag gömmer mig, bär träden hennes namn, men när jag försöker ta
mig ut för att möta henne tonar allting bort, och jag minns inget,
men blundar jag sitter hon bredvid mig, stryker mig över ansiktet, men när jag öppnar
ögonen finns hon inte och har aldrig funnits

namnen 4 ...

...


jag dog för att kunna berätta min historia,
irrade omkring i namnen - min oföränderlighet... mitt hemland - namnen...

där jag satte ned mina fötter var min identitet... som om jag vore
en mänsklighet lät jag mig förintas, bli till aska
att föras bort med vinden, för att
kunna omkretsa dig

blicken skulle vara min pensel när jag ur minnet tecknade dig,
du lever, säger du... men vem lever du; är inte ditt liv bara ett slags döende - ett utdraget avsked...

som irrar i min kropp, min grav, min död, min identitetslöshet,
som oupphörligt reser sig upp inom mig för att gå sin väg,
som söker fullbordan, som vill sin överlevnad, som vill lära sig vägen till
varje avstavning av det gemensamma lidandet, som
vägrar att uppge platsen för sin födelse...

som lägger sig ner i saknaden efter en säker död, som vill återfå bilden av sig själv, inte
vill stanna kvar i den stympade miljö som återstår
men som inte längre kan minnas vad som var verklighet och spegling,
skingrad i människor, ofullständigheter...

romance

.

let me bring you, let me bring -
without repercussions,
without a fixed idea, without thought, without profit, without
confrontation, without reason, without
ties, without prayers, without reference, without
sense

- a needle to thread your dreams...

fucking pillow...

.



.

in
mushroom in
dictionary,  mushroom musical,
friendly rifle fire, long rifle
I long for rifles, fire friendly
not to search for the
right word, all the time,
all the time, not...
thoughts cutting thoughts
disarmed, weapons... not weapons

sky of egyptian horses,
fields of grain scorched under changing skies, egyptian horses
in full flight, I hate to search, all the time,
for the right word -
bleeding through for me, earth pours from my eyes - 10 years to late,
words coming out different each time, aches the same,
always the same, all the time going, all the time, going to the dictionary...
just a date in the journal, not even a scratch on the page...

look at the world - learn nothing, look at the world - a movie...
says nothing, in the dictionary - same words; say nothing,
we learn to stand, only to fall, over
and - the fucking pillow,
doesn't work,
the way,
I -
learn nothing...

.


.

... given av en märkt kortlek?

.

.

och att inse sin position, sin nytta för samhället och dess komplicerade struktur av institutioner -

inse sin egen obetydliga roll i väven av mänskliga
relationer - tanken på att hugga in en kil någonstans och vad det skulle betyda; att det inte
skulle betyda någonting alls... bara i egentlig mening som att hugga ned ett träd

att befinna sig vid sidan om, inte bara bakom fasaden utan avlägsen, mycket, mycket
avlägsen dess yta - med given av en märkt kortlek i handen

det är en besynnerlig känsla hur människor stannar kvar inuti mig, i en dialog där jag prövar
dem i olika scenarier - som om de levde där helt avskilda från sina verkliga liv; det som jag varken
kan eller vill vidröra - eller vill jag det; vill jag vidröra deras liv...

känslan avdunstar nästan omedelbart; en minut, två minuter - vill jag att jag vill vidröra dem
eller vill jag att de ska vidröra mig...

.

.